The botten is nådd

hur lågt kan man gå?

Hur lågt kan man sjunka

hur kasst kan man må?

Dessa rader sjöng Timbuk' en varm sommar för några år sedan. Och jag tänker på Timbuktu när jag reflekterar över Markoolios senaste låt.

Markoolio har - once again - bidragit med en inofficiell fotbollslåt. Men denna gång hade han sålt sig redan innan låten ens gjort, genom att låta Aftonbladets läsare tävla om att få vara med och skriva låten.

Resultatet?

Kill.Me.Now

Per Gessle framstår som en låtskrivare med stor integritet i jämförelse.

Tänk er Nik Borgens Den glider in. Lägg till ett hysteriskt E-type-beat och föreställ er skrålande tyskar och bjällror. Och glöm inte att det faktiskt är Markoolio vi lyssnar på.

Och så tar du en tugga av den här refrängen:

Sverige, det bästa på vår jord

andra sidan är ni klara 

nu ska bollen in i mål

jajamensam fattas bara

vi är vikingar av stål

Jag kräks. Och jag hoppas Sveriges radiokanaler unisont och utan pardon bojkottar den här förskräckliga oktoberfest-techno historian.

 Dessvärre lär det här spelas på radio till leda.

Jag tänker på Timbuktu och jag gråter. Jävlar i helvete vad jag gråter inombords.

Den första maj och årets andra grillkväll.

En bra dag.

Jag försöker just nu förneka det faktum att jag måste vakna halv sju imorn bitti.

 * * *

Klämdag imorgon. Det är fredag, men det kommer kännas som en måndag, eftersom den här torsdagen kändes som en söndag, även fast gårdagen var en halvdag, men inte samma sak som en lördag. Fast valborg var en flaggdag, trots att det var onsdag. Det är för övrigt inte var dag som en vardag är både kristiflygare och första maj.

Åh, vilken dag det var just i dag!

* * *

Det stod tre stycken identiska Toyota Yaris i rad på de förhyrda parkeringsplatserna utanför mitt fönster i går. I morse var de plötsligt fem stycken likadana. Nu är det bara en kvar.

Jag blir lätt nervös av det här. Ungefär som att se Alfred Hitchkocks Fåglarna, fast i modern reality-tappning med metallicgråa halvkombibilar.

Bara jag slipper mardrömmar i natt.

* * *

Och på tal om mardrömmar.

Filmen Funny Games rekommenderas inte känsliga personer. En välgjord, snygg film med bra dialog och vackra klipp. Duktiga skådespelare och ett genomtänkt manus. Men jävlar i min låda vilken fruktanvärd film!

Okej, jag erkänner att jag är känslig för thriller och rysare. Men min puls måste ha varit konstant över 160 slag under hela filmen. Den är oerhört rå och hemsk, trots att det knappt förekommer något våld alls.

Klart sevärd som en bra film. Men se den inte. Den är så hemsk.

* * *

Mitt experiment med matlåda föll som bekant med dunder och brak.

Middagen på o´learys i tisdags följdes upp med 600 kronorsnota på restaurang i onsdags och grillning idag.

Imorgon blir det pastasallad och fryst paj, direkt från konsums kyl och frys.

Nytt försök med hemlagat på måndag, jag lovar.

I min omröstning här till höger är det nu helt jämnt mellan blocken.

Om det vore val idag skulle de få exakt lika många röster, en var. Det skulle i sin tur innebära att superdelegaterna får en större betydelse. Jag vill dessutom påpeka att rösterna från delstaterna Alabama, South Carolina och Ohio inte kommer att räknas.

Vore inte det en intressant rubrik dagen efter valborgsmässofirandet?

Fast frågan är om någon ens bryr sig om vare sig första maj eller kristihimmelfärd. Känns lite sjuttiotal att protestera.

Det blev finrestaurang igår kväll. Och med fin menar jag dyr. Jag hade egentligen inte råd med det.

Men va fan, Är det fest och god mat så får man bjuda till. För det var vansinnigt god mat. Riktigt god mat, faktiskt.

* * *

Första maj idag. Det firar jag med tvättid klockan 7 på morgonen.

Hur tänkte du då?

- Nja, det fanns inte så många tider att välja på, så jag klippte till på morgonpasset.

Och hur kändes det?

- Nja, det var ingen höjdare att gå upp så tidigt när jag somnat så sent. Helt klart en taktisk miss.

Om vi backar bandet. Du var uppe rätt sent igår va?

- Nja, klockan var väl halv fyra när jag stapplade in och stämplade ut. Jag somnade ganska fort, kan man säga.

Det här är ju helt ointressant! Vem bryr sig?

- Nja, vet inte riktigt. Det är du som ställer frågorna.

MM... Annars då?

- Nja, själv då?

Lungt. Det e Lungt...

Aja, men tack då.

Tack.

Jaha, där sprack det.

Kunde jag inte ens ha klarat TVÅ dagar?

Hur svårt kan det vara???

Projektet att bara äta hemlagat visar sig vara svårare än vad jag trodde.

Att få mig att laga mat varje dag är som att få en rökare att sluta tvärt.

Det krävs en viss avtrappning.

Planen var enkel. Badminton efter jobbet. Jag skulle lätt hinna cykla till affärn och ändå ha tid att tota ihop en matlåda.

Och nånstans där - mellan halv åtta och kvart i åtta, när jag just var påväg från badmintonhallen - ringer telefonen.

- Tja. Vart tänker du se matchen ikväll?

Jaha. Där sprack den här kvällen. Det är ju semifinal i Champions Leauge, vilket jag helt glömt bort.

Så det blev som det så ofta blir. Jag hamnade på O´learys och beställde in en cajunkryddad strimlad biff med pommes.

Och plötsligt är motivationen för att äta hamlagat som bortblåst. Imorn är det valborg. Det innebär i år middag på restaurang i glada vänners sällskap.

Jag ska göra ett nytt försök med hemlagat nästa vecka istället.

Då jävlar!

Jisses. Det är bara måndag och jag går redan på knäna.

Kan jag inte få käka takeaway imorgon??

För andra dagen i rad tackar jag Dagslivs i Fridhemsplan för sina generösa öppettider och breda sortiment.

Jag hade tänkt sluta jobbet halv fyra idag.

Hade ett möte inbokat mellan 10-11. Det mötet tog slut halv tre. Och då hade jag inte gjort en bråkdel av det jag egentligen tänkt ägna min arbetsdag åt.

Liksom så många gånger förr så blev jag alltså kvar på jobbet långt senare än planerat. Klockan var nästan nio när jag gav mig av med cykeln.

I affärn köpte jag renskav och muskotnöt. Äpplen och godis. Kalaset gick på 85 kronor.

Och mina damer och herrar. Har ni en aning om hur det känns att att mosa potatis med en gaffel, efter 13 kilometer på cykel och en elvatimmars arbetsdag, klockan halv elva på kvällen?

Ridå. Go figure.

Imorn tänker jag mig något med ris. Kanske med kyckling. Och nån god sås.

Förslag, någon?

Eftersom mina syskon bjöd med mig på bio ikväll så var jag mer än lovligt hungrig när jag kom ut från biografen halv nio. Tur att Dagslivs är öppet till 22.

Jag har ju bestämt mig för att ha en vecka utan helfabrikat, take away eller restauranglagat. En hel vecka med hemlagad mat med start imorgon måndag. Och även fast jag har förberett mig mentalt för detta, så är det inte helt oproble(mat)iskt.

Det var först när jag stod i affären som jag bestämde mig för att veckan skulle börja med fisk. 800 gram alaskaspätta och 200 gram skagen. 1 kilo potatis, ströbröd och ett sexpack ägg. Borde räcka för en middag och en lunchlåda, tänkte jag och betalade 120 kronor i kassan.

Och gudarna ska veta att jag inte var upplagd för att panera frysta spättafileér när jag kom hem klockan tio på kvällen.

Men det gick an.

Så nu har jag förberett en lunchlåda till imorgon, bestående av kvällens middag.

En fin restaurang skulle kalla det något i stil med

"SPRÖDBAKAD STEKT SPÄTTA MED SKAGEN OCH ÅNGKOKAD POTATIS"

Jag kallar det för fisk o potatis.

Imorn blir det Renskav med mos.

Smaklig måltid.

Nu har jag sågat sträckan Björnsonsgatan - Rosengatan fram och åter med cykel under en månads tid. Och det känns fortfarande fantastiskt.

I morse var jag inte alls upplagd för att jobba. Faktum var, att jag inte var upplagd för att gå upp överhuvudtaget. Men jag hasade mig upp och sköljde ansiktet med kallt vatten. Plikten kallar.

Sedan slutet av mars, när priset på SLs månadskort "chockhöjdes" till 690 kronor har jag - av ren princip och jävelskap - vägrat köpa månadskort och tagit cykeln istället. Dessvärre har den ekonomiska vinsten varit försumbar. Vissa dagar måste jag nämligen åka kollektivt, då sträckan är över tre mil enkel väg. Så priset på klippkorten har nästan kostat lika mycket som ett månadskort.

Men skam den som ger sig - jag ska fortsätta cykla tills snön ligger tjock över Tranebergsbron. Eller tills landstinget sänker priset på månadskort.

Men framför allt ska jag fortsätta cykla för att det är skönt att cykla. "Jag har aldrig mått så bra som nu".

Min seger ligger i att jag orkar mera. Jag har ta i trä inte åkt på någon förkylning under hela våren.

Och vad vill jag då få sagt med detta navelskådande?

Att alla latmaskar ska bli hurtigare? Att motion är bra?

Nej, du får gärna ta hissen, åka rulltrappa och köra bil. See if i care.

Jag är övertygad om att varje människa är kapabel att inse vad som får en att må bra. Det finns inte en moralist i världen som kan ändra på det.

Och jag kanske är helt ute och cyklar.

Men jag gör det med en hand på styret och ett leende på läpparna.