Resfeber räcker inte för att beskriva mig just nu.

Jag är speedad som en sexåring på fultjack.

Svetten rinner trots att jag redan duschat. Pulsen vägrar sjunka ner under 100 och varenda tanke kretsar kring Tjeckiens huvudstad och resan dit.

I November fick jag syn på ett flygblad med rubriken YMCA Europe Festival 2008.

-Skit i vad det kostar. Jag ska dit!

Mina kollegor log lite grann och berättade om hur festivalen var förra gången, 2003. Även den festivalen var i Prag och blev så lyckad att de bestämde sig för att upprepa succén, vilket leder oss till presens och förklarar delvis mina svettpärlor i pannan.

Jag har faktiskt jobbat en del med förberedelserna inför festivalen i ett par månader nu och det känns förbannat bra - men overkligt - att vi faktiskt åker imorgon!

Jag har fixat passet, hittat mina solbrillor och tvättat mina kläder. Nu återstår bara de något fåfänga uppgifterna att välja rätt kläder och boka tid hos frisören imorgon.

Sen ska nog allt vara klart. Hoppas bara någon hjälper mig med transporten till Centralen imorn. Det blir lite väl tungt att bära alla prylar själv.

Sen tuffar jag och 450 andra mot Prag.

Semestern börjar nu.

Jag brottas med två olika känslor just nu.

Den ena känslan säger att jag inte hinner bli klar och kommer glömma hälften av min packning och att någonting kommer skita sig ordentiligt imorgon.

Den andra känslan är att allt kommer lösa sig vartefter. Hittils har allting klarnat varteftersom jag tagit mod och kraft och börjat göra någonting åt problemen.

Spenderade nyss 900 spänn på minneskort, DV-band och laddningsbara batterier. Min packning till Prag kommer - förutom pass, tandborste och kalsonger - även bestå av en DV-kamera, 5 megapixel digitalkamera, en bärbar dator, ett tjugotal medlemstidningar, 80 reklampennor, 50 brochyrer, 20 pins och 65 T-shirts i varierande storlekar.

Kan inte låta bli att tänka på mig själv som den där kufen i "Sällskapsresan" som står vid passkontrollen på flygplatsen och häller ut en kasse och viskar

- jag har bara med lite film...

Jag har verkligen försökt hetsa upp mig inför det här.

Arbetsbelastningen just nu är löjligt hög och jag förstår att jag omöjligt kan göra allt som jag borde.

I ganska rask takt har dock mejlhögen betats av och det mesta löser sig alldeles förträffligt så fort jag petar på det.

Dessvärre verkar högen av uppgifter inte minsak nämnvärt.

Jag skulle verkligen behöva klippa mig innan jag sätter mig på tåget imorn: Mitt försök att spara ut till hockeyfrilla misslyckades, så nu ser jag mest arbetslös ut. 

Semesterskägg och luffarfrilla ska bort - fast jag vet fortfarande inte när jag ska hinna det. Min arbetsdag kommer bli betydligt längre än vad jag planerat från början.

Ingen stress, mera kaffe.

Har precis kommit till kontoret efter en ovanligt tidig lunch.

MIn kollega som jobbar med resan har nått ett tillstånd som kan kallas en mix av stress och panik. Hans två telefoner ringer samtidigt och hans mejlbox är full av meddelanden. Jag har inte varit på kontoret sedan i tisdags, så jag har officiellt inte kommat min mejl än. Men jag vet att det finns 17 olästa mejl som väntar på mig i datorn.

Fast alla bra dagar börjar med kaffe.

Det här med planering är sannerligen inte min grej.

Jag visste redan i januari att jag ska åka till Prag med tåg första helgen i augusti. Så nu med knappa två dygn kvar till start borde jag naturligtvis ha allting under kontroll?

Mitt pass är på andra sidan stan.

Jag tappade bort mina enda bästa solglasögon så sent som idag.

Nästan alla mina shorts är smutsiga, och jag har ingen tvättid innan resan.

Jag är inte helt säker på att jag hinner bli färdig med allt jobb som jag lovat göra den här veckan. Chefen lär inte bli glad.

Jag måste köpa ett minneskort till den kamera som vi ska ta bilder med för föreningens räkning. Men det finns inga minneskort att köpa i affärerna.

Jag har hittils inte packat en enda strumpa eller tröja.

Men vem behöver ordning? En mästare behärskar kaos!

Fast om jag någon gång behöver stöd och lite sympati så är det nu.

Men mest av allt behöver jag sova.

På lördag far jag och 540 andra svenskar med tåg mot Tjeckien och närmare bestämt Prag.

Det blir en chartrat tåg från Stockholm ner till Malmö. Där väntar en busskaravan(!!) på grund av att det pågår banarbeten i Skåne. Hur i helvete ett chartrat tåg kan tvingas byta till buss har jag ingen aning om. Men om SJ säger att vi ska byta till buss, då får det väl bli så.

Logik är en svår konst.

Bussarna tar oss sedemera ner till Trelleborg där vi hoppar på båten mot Tyskland.

Ungefär ett dygn efter att vi lämnat centralen i Stockholm kommer vi till slut fram till Prag och YMCA Europe Festival.

Det kommer bli vansinnigt kul!

7000 unga människor från hela världen samlas under en veckas festival med konserter, uppträdadanden, workshops, aktiviteter och sport.

Det blir en bra start på min semester.

Nu är det bara en arbetsdag kvar.

Resfeber.

Stockholms skärgård är helt klart platsen att vara på när termometern pressar sig mot 30-strecket.

Klockan hade inte ens slagit 5.45 när jag gick upp på skakande ben. Hade en buss att passa som skulle gå från Slussen klockan 7. Och det tar en halvtimme att ta sig t i l l Slussen.

Då blir det tidig väckning!

Resan skulle komma att ta 1 timme 45 minuter inklusive 10 minuter i båt.

Sedan spenderades hela dagen på en brygga i gassande solsken och med skrikande barn i bakgrunden på Ängsholmen. För inte kan man få en ö i skärgårn för sig själv. Åh nej, naturligtvis pågår det sommarläger för 80 barn på ön samtidigt.

Ängsholmen är - för er som inte vet det - en hästskoformad ö som varje sommar tar emot tusentals barn och ungdomar på sommarläger och lägerskola.

Så har jag gjort reklam för dem också.

Framför allt årets husmor på ön, Karin, förtjänar cred för den mat hon tillagar. Trots att det är "vanlig" mat så lyckas hon spetsa till den på ett bra sätt. Och så är den nyttig!

Hela dagen var som sagt solig och varm.

Men när vi var i startblocken för att lämna ön efter middagen så täcktes solen av mörka moln ackompanjerade av ett muller som bara kunde betyda en sak.

Fast när regnet och åskan kom, så satt vi redan på en buss på väg hem.

En lång väg hem.

En resa med SL-buss över skurusundet kostar motsvarande 3 klipp på en förköpsremsa eller 45 kronor om du betalar kontant.

Skurusundet är cirka 50 meter smal.

En resa med tunnelbanan från vällingby till Norsborg kostar motsvarande 2 klipp på förköpsremsa eller 30 kronor kontant.

Den resan lär ta en timme.

Smart SL!

Zoner är verkligen framtiden.