Om några dagar är semestern slut.

Sommarens lättja ska ersättas med nya rutiner och bättre vanor.

Och paniken sprider sig sakta genom hela kroppen.

Det här har varit en skitdålig sommar.

Semestern -08 kommer jag minnas med en bitter eftersmak. Den tid på året som man ska använda för återhämtning och att ladda batterierna samtidigt som man njuter av ledigheten infaller naturligt på årets ljusaste period.

Men vad gör man när årets ljusaste stunder regnar bort?

Det finns några guldkorn, visst.

Sommarens första vackra dag - den 11 maj - spenderades med nästan hela gänget i skärgården. Så långt kändes det lovande, och alla de där drömmar man har om en skön sommar fanns så när som på en vårvind.

Sedan fick jag känna på lite riktig värme ett par veckor i juli... genom fönstret på kontoret. Plus ännu en skön dag ute i skärgården som nog måste ses som sommarens höjdpunkt på hemmaplan.

Alltså, jag hatar egentligen att prata om vädret, men just på sommaren är vädret så oerhört centralt för humöret. Om vi i Sverige nu bara har tre ljusa månader och nio månader i nyanser av grått, så måste sommaren verkligen räcka året ut.

Och värmen från den här sommaren kommer inte räcka långt. 

Jag har varit omotiverad inför träningen och inte haft lust till matlagning. Därför känns det lite skakigt att fara till jobbet redan på måndag.

Mina batterier är inte laddade än. Men jag har några dagar kvar.

Charge and recover.

Get ready for takeoff.