Då var årets semesterhändelse till ända.

En vecka i Prag var en vecka av nöjen, avkoppling, hysteri, galenskap och väntan.

Helt fantastiskt.

Vi visste ju att resan skulle ta lång tid. Men det här blev bara löjligt.

Vårt chartrade tåg från Stockholm till Prag blev försenat, kapat, borttappat, båtburet, utbytt och fullsatt.

Vi lämnade Stockholm klockan 15 på lördag och kom inte fram till vårt hostel i Prag förrän ett dygn och två timmar senare. I Malmö fick vi byta från tåg till buss. I Trelleborg fick vi vänta instängda på hamnområdet i fem timmar.

I Berlin fick vi byta till ett tyskt tåg och väl i Prag fick vi packa oss som sillar i en busskaravan för att ta oss sista biten till vårt Hostel.

Hemresan ska vi inte ens tala om. Den tog 30 timmar.

* * *

Prag är en trevlig stad. Lite slitet, lite osymmetriskt men vansinnigt vacker.

Och det är obegripligt hur det kan vara så billigt överallt. Inte ens den finaste, snofsigaste, dyraste turistfällan känns särskilt jobbig i plånboken.

Att sedan sikta in sig på bakgatornas restauranger gör att allt känns gratis.

Och maten är god, men varför envisas de med att inte servera någon sallad till maten? Märkligt.

* * *

Som bäst var det 32 grader varmt i skuggan. Den dagen var jag på en simstadion med utomhusbassänger, vackert inbäddad i en kuliss av höga berg med vildvuxen grönska. Under en hel vecka i Prag upplevde vi en enda regnskur. Temperaturen låg stadigt över 20, närmare 25. Tydligen har Sverige inte haft samma tur med vädret vad jag hört.

Ooops.

* * *

Nu har jag latat mig i en vecka, vilket var helt enligt planen. Nästa träningsperiod börjar nu. Jag börjar långsamt med promenader och lättare simpass och ökar sakta, för att senare toppa formen till tredje helgen i September. Varför just till tredje veckan i spetember?

Jo, för då ska jag resa.

Till Tjeckien.