Snart har jag suttit inomhus i en reception i totalt 16 timmar på två dagar. Allt medan termometern utanför pressar sig mot 30 grader.

Dagar som denna är det helt fel att jobba inne!

* * *

Nej, det är ingen struktur på bloggandet längre. Jag visste förvisso att jag skulle tappa lusten emellanåt och blogga mindre frekvent ju längre tiden går.

Just nu har jag ingen koll över huvud taget. Framför allt har jag helt tappat inspirationen. Men det kanske är en övergående fas.

* * *

Ja det här med maten... Stammisarna på casabojangler vet att jag har en intern strid mellan att laga mat och att äta ute.

På senare tid har det snarare utvecklats till en kamp om att överhuvudtaget få i sig tillräckligt med mat. En normal måltid för mig motsvarar numera ungefär två vanliga portioner, och trots det känner jag mig sällan mätt.

Jag inser att jag äter för lite och för dåligt. Inte så att jag svälter. Men jag får inte ut den effekt av träningen som jag önskar. Och med effekt menar jag att jag ska orka mer, bli starkare och friskare.

När jag slarvar med kosten så tappar jag energi, orkar mindre om dagarna, sover sämre och gör mindre saker.

Så vad är problemet?

Jo, att jag inte orkar lägga ner den möda och energi det krävs för att tillgodose energibehovet, i form av fyra måltider om dan.

Det är faktiskt inte så kul att laga mat till en person. Flera gånger om dagen.

Ikväll blir det iallfall en klassiker till middag.

Falukorv och stekt potatis.

Enkelt och gott.

Jag befinner mig i en fas av mycket och ingenting. Fast av olika saker.

Låter det klurigt? Jag ska förklara!

Jisses, det finns verkligen ingen anledning att klaga. Termometern visar på närmare 30 graders värme i solskenet och jag är förskonad från skador och sjukdomar.

Så nej, detta är ingen klagosång.

Men jag känner att jag inte har någon kontroll på tillvaron.

Jag är oerhört beroende och begränsad av faktorer som brist på tid, pengar och mat. Jo det är sant, jag har inte tillräckligt med mat för att tillgodose den energi jag gör av med. Egentligen skulle jag behöva fyra rejäla mål mat om dagen, och det finns inte en chans i världen att jag har tid och möjlighet att äta så ofta.

Så här sitter jag, utmärglad och trött.

Och så det där med pengar; jag har ju valt att jobba mindre för att kunna ägna mig mer åt träning och roliga saker. Det passar mig bra! Jag mår bra och har tid att göra sånt jag tycker om. Problemet är att jag inte får ihop tillräckligt med pengar i slutet av månaden.

Så vad göra. Jobba mer, vilket skulle ge mer pengar, men förmodligen göra mig olyckligare? Eller fortsätta i samma takt och vara nöjd med den fattiga tillvaron? Om du har tips så är jag idel öra!

Och så till något som finns mycket av; planer. Jag har så mycket planer att förverkliga att jag förmodligen kommer vara bizzy till årsskiftet.

Inom närmsta tremånaders-perioden ska jag hinna med två resor till Tjeckien, ett flertal resor till Finland och en vecka i Köpenhamn. Jag ska påbörja ett långt projekt på jobbet och anordna en utbildningshelg i augusti. Och så är det Fotbolls-EM och sommar-OS som ska följas minutiöst.

Så nej, jag klagar inte.

Men det känns som att det är mycket av allt men ändå ingenting.

Låter det klurigt? Ja, men då förstår du ungefär hur jag känner mig.