Skillnaden mellan hopp och förtvivlan?

Hårfin.

Skillnaden mellan framtidstro och misstro?

Avgrundsdjup. Det handlar om inställning!

Det finns två sätt att se på min dag idag. Men vi börjar med att se på hur den faktiskt såg ut.

Vaknar klockan sju av att telefonen ringer. Jag har sovit för lite eftersom championsleaguefinalen avgjordes först efter straffar. Men jag kliver upp ur sängen för att jag måste. Går ner till tunnelbanan som naturligtvis är försenad på grund av tidigare strömavbrott. Jobbar från 8 till 16.30, hänger kvar efter arbetstiden och umgås med kollegorna och gästerna. Snackar skit och halvjobbar för skojs skull. Går ner till gymmet, som ligger i samma hus, mellan kl sex och sju. Kommer tillbaka till arbetsplatsen och snackar skit. Hämtar pizza och sköljer ner med kaffe och en trevlig pratstund. Plötsligt är klockan nio och det är stängningsdags. upptäcker till min förskräckelse att jag spenderat 13 timmar på jobbet. Låt vara att jag bara jobbat åtta timmar, men att jag trots det valt att hänga kvar på jobbet av fri vilja är ett lite avvikande beteende.

Jag har inget liv.

Eller har jag det?

Jag tillåter mig själv att bejaka den existensiella frågan som dyker upp, och ringer en vän.

Två timmar och fyrtio minuter telefonsamtal och en lång, lång promenad senare har jag fått utlopp för de tankar som gnager mig på ett mer existensiellt plan.

Frågan, som handlar om livet i stort och hur jag fyller det med mening är fortfarande inte besvarad med ett entydlig svar.

Men jag ser framtiden an med optimism och glädje.

Livet är gött. Även om jag inte riktigt vet hur det ser ut, eller hur jag vill att det ska se ut, så ser jag obegränsade möjligheter att varje dag göra det lite bättre.

Och idag räckte det med ett samtal.