Hej!
Kommer du ihåg mig?

Det var jag som brukade skriva blogg här förr i tiden.

Ja, sanningen att säga var det väl aldrig någon bra blogg.

Numera finns det bloggkändisar, modebloggare, blogglobbyister, bloggloggare och jag-ligger-med-en-bloggare-bloggare.

Och alla dessa nya bloggfenomen har på bara några år skaffat sig en allt mer betydande "makt" enligt välinformerade skvallerblaskor och kvällstidningsjournalister.

Men någon makt fick jag aldrig med min blogg. Inte vad jag kände av i alla fall. Kanske nån osynlig makt, eller en indirekt makt. Fast mest kände jag mig maktlös. Vilket förvisso inte hade något med bloggen att göra. Antibiotika biter rätt bra, ska ni veta.

Eftersom jag numera har tre olika jobb blir det allt oftare sjudagars arbetsveckor som suddar ut gränsen mellan vardag och helg. Att gå till jobbet en måndagmorgon efter att ha jobbat hela helgen kändes lite konstigt i början. Numera har jag slutat reflektera över det. Jag är van.

Jag stämplar in, tar en kopp kaffe med en skvätt mjölk i och kopplar upp mig mot mejlservern.

Ny vecka, nya utmaningar. Det blir en rutin i det också.

Jag trivs med mina jobb.

Om jag hade bloggat under den senaste, minst sagt hektiska månaden hade jag kunnat bjuda på fantastiska historier.

Jag har startat ett nytt projekt, börjat på ett nytt jobb, vart i Tjeckien på ledarutbildning, träffat nya människor och planerat en styrelsekoferens. Bland annat.

Allt sånt man vill berätta om. Och då är det rätt bra att ha en blogg.

Du kanske kommer ihåg mig.

Det var jag som brukade skriva blogg här förr i tiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Klev av tunnelbanan hemma i Blackeberg ikväll och kände mig, om inte lycklig, så iallfall på gott humör. 7-eleven hade fortfarande öppet. Att jag kommer hem tidigare än att den vanliga affären har stängt händer väldigt sällan numera. Allt som oftast ...

Dags att ts upp en gammal tråd igen. Hemlagat eller takeaway? Den här hösten har ur en kulinarisk synvinkel varit en ganska smaklös historia. Jag kan inte erinra att jag ätit några fantastiska maträtter på länge. Det mesta har gått på rutin och någr...

När jag gick i skolan så läste jag anatomi. Där lärde vi oss bland annat att människans skelett blir starkare och tåligare ju mer man belastar det. Logiskt, kan tyckas. Ett strålande argument för att få gemene man att bege sig ut och springa, hoppa ...

Höstförkylningen och depressionen som numera infaller varje höst kom ovanligt tidigt i år. Fast jag har varken tid eller lust att vara sjuk just nu. Jaha, luftrörsinfektion var det. Att ta blodprov hos läkaren när man är sjuk, och sedan invänta passa...

Den här sommaren har jag haft min första betalda semester någonsin. Och det känns inte som att jag kommer tillbaka till jobbet utvilad och taggad, nu när tre veckors semester är till ända. Tvärtom. Det är en mycket stukad figur som stapplar in på kon...