"Den som alltid trampar på trygg mark och aldrig utsätter sig för nya situationer berövar sig själv möjligheten att utvecklas"

DN har i en artikelserie skrivit om hur personer och personligheter utvecklas, utefter de förutsättningar och händelser vi bär med oss. Typ.

Alla som är någorlunda intresserade av sig själva bör läsa den.

Här är länken till artikeln.

Efter att ha läst artikeln kan jag bara inta fosterställning och skaka.

Må jag aldrig stelna.

Artikeln är samtidigt ett bevis för mig att jag är på rätt väg, även fast jag inte har en blekaste aning om vart jag är på väg.

Jag vet att jag måste finna något nytt för att utvecklas. Jag behöver ta mig ut ur mina invanda hjulspår och tänka om, tänka nytt.

Men just nu har jag ingen aning om vilket håll jag ska gå åt. Hur fan ska jag veta det?

Det spelar liksom ingen roll hur många steg jag går, hur många timmar jag spenderar på gymmet, hur många bloggar jag skriver, hur duktig jag än är på jobbet, vilken konst jag än väljer att pryda väggarna med.

Det liv jag lever idag är rätt för mig nu, men jag måste vidare. På nåt sätt, åt något håll.

För det jag gör är inte den jag är. Jag vägrar identifiera mig med en social statussymbol eller mitt jobb. För när jag i slutet av dagen tittar på mitt liv så spelar det faktiskt ingen roll. Så länge känslan fattas så måste jag söka efter den.

Och hur den känslan ser ut vet jag inte.

Men det kanske bara gör sökandet lite mer spännande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Klev av tunnelbanan hemma i Blackeberg ikväll och kände mig, om inte lycklig, så iallfall på gott humör. 7-eleven hade fortfarande öppet. Att jag kommer hem tidigare än att den vanliga affären har stängt händer väldigt sällan numera. Allt som oftast ...

Dags att ts upp en gammal tråd igen. Hemlagat eller takeaway? Den här hösten har ur en kulinarisk synvinkel varit en ganska smaklös historia. Jag kan inte erinra att jag ätit några fantastiska maträtter på länge. Det mesta har gått på rutin och någr...

När jag gick i skolan så läste jag anatomi. Där lärde vi oss bland annat att människans skelett blir starkare och tåligare ju mer man belastar det. Logiskt, kan tyckas. Ett strålande argument för att få gemene man att bege sig ut och springa, hoppa ...

Hej!Kommer du ihåg mig? Det var jag som brukade skriva blogg här förr i tiden.   Ja, sanningen att säga var det väl aldrig någon bra blogg. Numera finns det bloggkändisar, modebloggare, blogglobbyister, bloggloggare och jag-ligger-med-en-bloggare-bl...

Höstförkylningen och depressionen som numera infaller varje höst kom ovanligt tidigt i år. Fast jag har varken tid eller lust att vara sjuk just nu. Jaha, luftrörsinfektion var det. Att ta blodprov hos läkaren när man är sjuk, och sedan invänta passa...