Lördagmornar är härliga.

Det är tyst och lugnt och fridfullt. Att åka tunnelbana en lördagmorgon jämfört med en vardagmorgon är... väldigt annorlunda. Och fridfullt.

Nåväl, just den här morgonen kom tåget in till Alvik i god tid. Eftersom SL höftar sina tidtabeller som kvalificerade gissningar, så visste jag att vi kommer stå och häcka i tre-fyra minuter.

Och när vi rullar in på stationen ser jag två reflexväst-beklädda män stå med en varsin blåsutrustning. De blåser bort grus från perrongen, vilket är en bra sak. Problemet är att de blåser gruset framåt, åt sidan och åt alla håll, till synes helt random i 360 grader, bort från sig själva. Naturligtvis blåser det in grus in i tunnelbanevagnen genom de öppna dörrarna, vilket inte tycks besvära männen det minsta.

Häpen blänger jag trött på en av männen och försöker få honom att sluta, genom att knacka på rutan. Han ser mig inte. Han hör mig inte.

Så jag spottar ut gruset ur munnen och går ut ur tåget.

- Kul jobb du har, säger jag tyst.

- vaa, svarar den reflexbeklädda mannen och stänger av sin blåsutrustning.

- måste du blåsa nu?

- Det är inte jag som blåser. Det är maskinen, svarar mannen vitsigt, med ett snett leende. Han ser ut som en blandning av Jarl Alfredius och Quasimodo, typ. Med reflexväst.

- Ser du inte att det står ett tåg på perrongen. Och det blåser in massor med damm in i tåget. Kan du inte blåsa gruset ner på andra sidan istället.

- Mm. Aja. Ja.

Jag går tillbaka till min plats och begrundar det som just hände. Och jag undrar hur det är möjligt att misslyckas med en så enkel arbetsuppgift, som att blåsa grus, från A till B och fylla ett tunnelbanetåg med enorma dammoln. Eller är det så, att jag precis tagit ifrån honom hans enda nöje i jobbet? Är han kanske en bitter man som hatar sitt jobb, och måste förpesta våra liv? Hm. Jag funderar en sekund på samhällets förfall och avbryts av ett plingande ljud och en bekant röst.

- Nästa station: Kristineberg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Klev av tunnelbanan hemma i Blackeberg ikväll och kände mig, om inte lycklig, så iallfall på gott humör. 7-eleven hade fortfarande öppet. Att jag kommer hem tidigare än att den vanliga affären har stängt händer väldigt sällan numera. Allt som oftast ...

Dags att ts upp en gammal tråd igen. Hemlagat eller takeaway? Den här hösten har ur en kulinarisk synvinkel varit en ganska smaklös historia. Jag kan inte erinra att jag ätit några fantastiska maträtter på länge. Det mesta har gått på rutin och någr...

När jag gick i skolan så läste jag anatomi. Där lärde vi oss bland annat att människans skelett blir starkare och tåligare ju mer man belastar det. Logiskt, kan tyckas. Ett strålande argument för att få gemene man att bege sig ut och springa, hoppa ...

Hej!Kommer du ihåg mig? Det var jag som brukade skriva blogg här förr i tiden.   Ja, sanningen att säga var det väl aldrig någon bra blogg. Numera finns det bloggkändisar, modebloggare, blogglobbyister, bloggloggare och jag-ligger-med-en-bloggare-bl...

Höstförkylningen och depressionen som numera infaller varje höst kom ovanligt tidigt i år. Fast jag har varken tid eller lust att vara sjuk just nu. Jaha, luftrörsinfektion var det. Att ta blodprov hos läkaren när man är sjuk, och sedan invänta passa...